"Alla tiders", brukade min far emellanåt utbrista. Då var han nöjd.

"Alla Tidernas Väg" skulle jag kunna säga.
Jag har inte så stora krav på livet men det ska bland annat innehålla resor, trädgård och möten med människor. Det handlar om nyfikenhet och den tillgodoses på alla dessa områdena. Jag älskar att resa långt. Till en början var det av ungdomlig äventyrslusta, senare har besöken i fjärran länder fyllt andra behov. Jag har lärt känna andra kulturer, språk och männsiskor som lever under helt andra villkor. Jag har blivit tolerantare och kanske klokare.

Så finns det lokala resandet.
"Tidernas väg" är en resa i vårt egna landskap, lite bortanför allfartsvägarna. För mig är det Sverige. Jag var omkring trettio år när jag upptäcka det stora i det lilla. Jag upptäckte dialekterna, människorna och landskapet och drabbades av kärlek. Det var då jag började skriva.

Jag tog avstamp i mitt eget land och skrev om gamla gårdsgarverier, smeder och andra hantverkare, trädgårdsmänniskor och det underbara i att höra näktergalen och storspoven. När jag lutade huvudet mot marken tyckte jag mig också höra röster från gångna generationer. De talade om arbete och strävanden, lycka och sorger.
Jag hörde ljuden från kvarnhjul, arbetsredskap och ropen till hästar och oxar på fälten. Det kallar vi kulturarvet. Det finns inget småskuret och inskränkt i detta. Tvärtom, för att kunna se andra människor och kulturer måste vi se och älska vårt eget arv. Jag såg landskapet, läste det och fick för mig att jag blev en bättre människa, en bättre författare och trädgårdsmästare.

Rikedomen finns mitt bland oss. Det är en rikedom bortanför dokusåpor, trivialitet och glättig yta. Resandet kan på så vis vara en motståndshandling. Därför är "Tidernas väg" ett utmärkt initiativ: en led genom en del av Sverige som öppnar ögonen, får oss att le igenkännande, ger oss möten med andra människor och ger oss kunskaper om sådant vi glömt eller inte trodde fanns. Just här och nu. Det är ett initiativ som inte styrs av media eller kraftfulla ekonomiska intressen. Det är det småskaliga Sverige som träder fram. De vi innerst inne tycker så mycket om. Ta en tur! En bit av vägen eller hela sträckan. Åk ensam, med familjen eller vänner. Anslut Dig kanske till en trädgårdsresa. Synintrycken kommer att följa Dig och dofterna att dröja kvar i näsborrarna under lång tid.

Kjell Eriksson

Författare och trädgårdsmästare